The Sorrows of Jerusalem
1 How lonely lies Jerusalem, once so full of people!
Once honored by the world, she is now like a widow;
The noblest of cities has fallen into slavery.
2 All night long she cries; tears run down her cheeks.
Of all her former friends, not one is left to comfort her.
Her allies have betrayed her and are all against her now.
3 Judah's people are helpless slaves, forced away from home.
They live in other lands, with no place to call their own—
Surrounded by enemies, with no way to escape.
4 No one comes to the Temple now to worship on the holy days.
The young women who sang there suffer, and the priests can only groan.
The city gates stand empty, and Zion is in agony.
5 Her enemies succeeded; they hold her in their power.
The Lord has made her suffer for all her many sins;
Her children have been captured and taken away.
6 The splendor of Jerusalem is a thing of the past.
Her leaders are like deer that are weak from hunger,
Whose strength is almost gone as they flee from the hunters.
7 A lonely ruin now, Jerusalem recalls her ancient splendor.
When she fell to the enemy, there was no one to help her;
Her conquerors laughed at her downfall.
8 Her honor is gone; she is naked and held in contempt.
She groans and hides her face in shame.
Jerusalem made herself filthy with terrible sin.
9 Her uncleanness was easily seen, but she showed no concern for her fate.
Her downfall was terrible; no one can comfort her.
Her enemies have won, and she cries to the Lord for mercy.
10 The enemies robbed her of all her treasures.
She saw them enter the Temple itself,
Where the Lord had forbidden Gentiles to go.
11 Her people groan as they look for something to eat;
They exchange their treasures for food to keep themselves alive.
“Look at me, Lord,” the city cries; “see me in my misery.”
12 “Look at me!” she cries to everyone who passes by.
“No one has ever had pain like mine,
Pain that the Lord brought on me in the time of his anger.
13 “He sent fire from above, a fire that burned inside me.
He set a trap for me and brought me to the ground.
Then he abandoned me and left me in constant pain.
14 “He took note of all my sins and tied them all together;
He hung them around my neck, and I grew weak beneath the weight.
The Lord gave me to my foes, and I was helpless against them.
15 “The Lord laughed at all my strongest soldiers;
He sent an army to destroy my young men.
He crushed my people like grapes in a wine press.
16 “That is why my eyes are overflowing with tears.
No one can comfort me; no one can give me courage.
The enemy has conquered me; my people have nothing left.
17 “I stretch out my hands, but no one will help me.
The Lord has called enemies against me from every side;
They treat me like some filthy thing.
18 “But the Lord is just, for I have disobeyed him.
Listen to me, people everywhere; look at me in my pain.
My young men and women have been taken away captive.
19 “I called to my allies, but they refused to help me.
The priests and the leaders died in the city streets,
Looking for food to keep themselves alive.
20 “Look, O Lord, at my agony, at the anguish of my soul!
My heart is broken in sorrow for my sins.
There is murder in the streets; even indoors there is death.
21 “Listen to my groans; there is no one to comfort me.
My enemies are glad that you brought disaster on me.
Bring the day you promised; make my enemies suffer as I do.
22 “Condemn them for all their wickedness;
Punish them as you punished me for my sins.
I groan in misery, and I am sick at heart.”
1 Akutu, oshilando eshi sha kala nale shi yadi ovanhu, ongahelipi tashi kala omutumba mowike! Sho osha ninga omufiyekadi, osho eshi sha kala shakula mokati koiwana! Ohamba omukainhu mokati koilongo, paife oyo ya ninga ovakotokeli. 2 Ohashi lili nokulililila oufiku, omahodi ohaa pololoka keemhanda dasho. Mokati kovaholike vasho aveshe kashi nomuhekeleki. Ookaume vasho aveshe va kala nasho, ovalungameni novatondadi vasho. 3 Juda osha ya moupika omolwoluhepo noilonga idjuu. Otashi kala omutumba mokati koiwana ndele itashi mono nande onhele yetulumuko. Oonaku shi taataa vasho aveshe ve shi hangele shi li momafininiko. 4 Eendjila dokuSion oda nyika oluhodi, osheshi kape novauyi tave uya koshivilo. Omivelo dasho adishe da tokekwa, ovapristeli vasho hava keme noukadona vasho va nyika oluhodi, nasho vene shi udite oululu. 5 Oonakutwondubo ova dula. Ovatondadi vasho ova hepuluka. Osheshi Omwene okwe shi nyikifa oluhodi omolwouhapu womatauluko asho. Ovana vasho ova ya moupika, va twalwa mo kovatondi vavo. 6 Ndele oshinge ashishe shomona okakadona kaSion osha xutuka. Oidale yasho oya ninga ngaashi eefine dihe wete oufita, ya enda ya loloka, tai tewatewa kovataataai. 7 Pomafiku oupongo washo nomowike washo Jerusalem otashi dimbulukwa oupuna washo aushe, ou sha li shi kwete okudja kefimbo lonalenale. Ovanhu vasho eshi ve liyandja momake ovatondi vavo, ove shi tala tave shi yolo molwomupya washo. 8 Jerusalem osha nyona, sha kaulonyanga, onghee sha ninga oshitondwa. Ovatumbaleki vasho aveshe ohave shi dini paife, eshi ve wete shi li hamunghele. Ndele shoovene ohashi hefaana sha pilamena ko. 9 Onyata yasho ya kanyatela kominghulo doshikutu shasho. Sha kala inashi dimbulukwa exulilo lasho nande, onghee sha hangika kenyonauko likumwifa. Sho shihe nomuhekeleki. Ota ti: “Omwene, tala oluhepo lange, osheshi omunaita naame ota fulalala.” 10 Omunaita okwa nanena oupuna washo aushe eke laye. Heeno, osho sha li sha tala nhumbi ovapaani ve uya motembeli yasho, oyo ove we i tongele nokutya, vo vehe uye meongalo loye. 11 Oonakukalamo musho aveshe ohava kongo omungome nokweelaela. Eliko lavo ove li yandja va mone eendja, va fudife ondjala yavo. Ota ti: “Tala, Omwene, nokudimbulukwa nhumbi nda ninga omudinwa!” 12 Nye amushe ovo hamu ende nondjila, itashi mu kumu? Taleni mu tale, ngeenge pe nouyehame u fike pouyehame ou wange, nde u humbatekwa, muwo Omwene a nyikifa nge oluhodi mefiku loupyuhandu waye? 13 Momakipa ange ye okwa tumina omundilo wa dja pombadambada mokule, ndele ou otau a pangele. Neemhadi dange okwe di yalela eendjadja okwa kandwila nge monima, a tokeka nge nokwa ninga nge omunaudu fiyo alushe. 14 Ondjoko yomatauluko ange oya mangwa keke laye, oo a pandelwa kumwe nde a twikwa kofingo. Eenghono dange da teka po. Omwene okwa yandja nge momake aau e dule eenghono dange. 15 Ovaladi aveshe vange ovo ve li pwaame, Omwene e va ekelashi, Ye okwa ifanena nge oitendele yokuteyaula po ovamati vange. Omwene okwa kalela okakadona, omona waJuda, oshikololo sheeviinyu. 16 Onghee hano ame ohandi lili, eisho lange, meisho lange tamu tondoka omeva, osheshi omuhekeleki wange a kala nge kokule a hekeleke nge. Ovamwange ova halakanifwa po, osheshi omutondadi a dula nge.
17 Sion ta yelulile ko omake aye, ye ke nomuhekeleki. Omwene okwa shivila Jakob ovatondi vaye keembinga adishe. Jerusalem osha ninga oixuna yongaho mokati kovanamwenyo.
18 Omwene Oye omuyuki, osheshi ame inandi dulika keendjovo daye. Pwilikineni hano oiwana aishe, nye mu tale ouyehame wange. Oukadona vange novamati vange va ya moupika. 19 Ame onda ingidila ovaholike vange, vo ova lungamena nge. Ovapristeli vange novakulunhu vange ova pundila moshilando, eshi va konga eendja va xupe kondjala. 20 Omwene, tala, nhumbi nda fininikwa, eshi shomeni lange otashi fuluka. Omutima wange owa pilama meni lange, osheshi ame nda li ndi nondudi. Pondje eongamukonda la kufa nge ovana vange, meni oudu wolutapo. 21 Vo ova uda okukema kwange. Nghi nomuhekeleki. Ovatondadi vange aveshe ova uda omupya wange; vo otava hafe, eshi Ove we shi ninga. Efiku olo we li nunina otali uya, mulo vo otava ka fa nge, 22 opo nee owii wavo aushe tau holoka koshipala shoye. Ndele Ove va ningila ngaashi wa ningila nge omolwomatauluko ange aeshe, osheshi omakemo ange omahapu nomutima wange otau vele.